De flesta har nog stött på personen både en och två gånger, den som på fester pratar så mycket om något specifikt att det blir misstänkt. Typen finns i alla läger. Gemensamt är att den alltid tvärsäkert pekar finger mot andra: mot invandrarna, rasisterna, de vänstervridna idioterna, högerextremisterna, kommunisterna, antivaxarna och så vidare. En gång må väl vara hänt, vi är trots allt bara människor och man vill ju inte vara den som skapar dålig stämning på en fest. Men när angreppen bildar återkommande mönster, ja, då är det inte utan att man börjar fundera på om det ändå inte är lite misstänkt alltihop, att den tvärsäkra aggressiviteten en sen lördagskväll kanske inte alls är ett spontant uttryck av frustration utan döljer en agenda.
Nuförtiden umgås vi förstås mest på nätet, delar liv i sociala medier. Personligen har jag gjort det i cirka 15 år. Under de åren har jag delat, läst, gillat och haft det trevligt, begrundat, observerat och till slut också kunnat ana vissa mönster. Jo, den där personen som fanns på festerna förr finns nog i sociala medier också, på alla sidor av politikens spektrum. Så har mina tankar ofta gått och när jag under min research inför en kommande bok nyligen läste artikeln ”Digital Propaganda: The Power of Influencers” i Journal of Democracy (2022:3) fick jag tyvärr ytterligare vatten på min kvarn. Den är författad av Samuel C. Woolley som förestår Propaganda Research Lab vid University of Texas. Där genomförs forskning kring den digitala propaganda vi alla dagligen utsätts för.
För ett årtionde sedan talades det ofta oroligt om fiendearméer av digitala robotar som översköljde algoritmerna med innehåll. Syftet var att innehållet skulle delas vidare för att på så vis uppnå ”the bandwagon effect”, vilken kortfattat kan förklaras av vårt omättliga behov av att få tillhöra majoriteten, att inte sticka ut. Det behovet gör oss sårbara eftersom vi därigenom riskerar att hamna i klorna på exempelvis propagandister med makt och förmåga att skapa en illusion av just majoritet. Lyckligtvis har botarnas arméer mött hårt motstånd i programvaror och nya algoritmer, men propagandisterna är förstås inte sådana som viker ner sig i första taget, åtminstone inte de skickliga. Om något förenar dem så är det att alltid göra det bästa av den massmediala situation de för tillfället har att arbeta med.
Medan botarméerna tågar mot Waterloo söker generalerna alltså nya vägar. Samuel C. Woolley berättar att en trend i den digitala propagandaindustrin nu är att köpa influencers med högst 10 000 följare. Det är tydligen big business. Han ger ett exempel på att det i USA finns kommunikationsföretag som styr miljontals influerare. Valet av de mindre kontona hänger samman med köparens vilja att kampanjer ska verka så organiska som möjligt. Den stora fördelen med mindre, fast inte alltför små, konton på exempelvis Facebook är att de har en mer lokalt situerad profil och en relationellt sett tätare skara av följare. Det är cynism på högsta nivå med andra ord, eftersom det är följarnas känsla av närhet till den som åtar sig propagandauppdraget som är det centrala i affärsuppgörelsen.
Det hela bygger på en gammal sanning. Förtroende har nämligen alltid varit en förutsättning för propagandaframgång. Landsfäder som ler varmt med miljoner människors blod på sina händer har det funnits gott om. Tilltron från dem som ännu inte är uttalade måltavlor underlättar. Propagandahistorien är därför full av exempel på koordinerade försök att kapitalisera tillit. Men vad ska den som inte vill gå omkring och misstänka alla sina sociala medievänner göra då. Det är svårt att helt skydda sig mot någon som köpslår med ens tillit, men en bra ingång är att fokusera mer på själva koordinationen i det som sägs än vad som sägs. Samuel C. Woolley skriver att återupprepade manusformuleringar från beställare nog ofta förekommer i den här typen av propaganda. Då individer tar till orda låter det sällan exakt likadant. När grupptänkare, eller rättare sagt gruppsägare, säljer sin röst bildas en kör av robotlika röster. Ett gott råd är därför att vara observant på den som ständigt faller in i kören, istället för att som vanligt folk bara ha det lite trevligt och lägga upp bilder på mat.
Jimmy Vulovic
JIMMY VULOVIC 