För några månader sedan kontaktades jag av reportern Enikö Koch på Lärarförbundets Tidningen Gymnasiet. Vi hade, med anledning av en temasatsning som de arbetade med, ett intressant samtal om propaganda och alternativa fakta. Under samtalet pratade vi bland annat om hur propagandamakare gärna arbetar med vad jag brukar kalla för trojansk nyhetsförmedling, alltså kommunikation som utåt sett liknar nyheter men som i grunden egentligen bara syftar till att placera vissa åsikter eller ”fakta” i mottagarens medvetande. Vi pratade också om vad vi som medborgare, såväl unga som gamla, kan göra för att se igenom den sortens propaganda. Idag tycks den ju bli allt vanligare. Jag lyfte å ena sidan fram vikten av att journalistiken (alltså den som inte avser att propagera) nu mer än någonsin måste upprätthålla grundläggande journalistiska ideal (konsekvensneutralitet och att samtliga parter i en konflikt har rätt att framställas med sina bästa argument, för att nämna två) och å andra sidan att skolan (och universitetet också för den delen) satsar mer resurser på att träna studenterna i ett kritiskt-analytiskt demokratiskt tänkande. I vår tid förknippas begreppet demokrati oftast med rättigheten att yttra åsikter. Och det är onekligen en grundläggande aspekt av demokratin. Men demokratibegreppet rymmer också en skyldighet att faktiskt lyssna – även på politiska motståndare. Jag kan tycka att minst lika mycket resurser som läggs på att lära elever retorikens grunder och göra dem till talare borde läggas på att också göra dem till kritisk-analytiska och demokratiska lyssnare. Det resonemanget ger lite kontext till det avslutande stycket i artikeln:
”Enligt Jimmy Vulovic gynnar ett polariserat samhällsklimat den som vill nå ut med alternativa budskap. Vår tid är väldigt lik mellankrigstiden på det sättet, tycker han.
– Det känns som att man i dag hellre missförstår varandra och tar ganska billiga politiska poäng. Det absolut bästa för att komma åt propagandister är det demokratiska samtalet och dialogen. Ingen propagandist överlever det.”
Läs gärna hela Enikö Kochs artikel på Tidningen Gymnasiets hemsida.
JIMMY VULOVIC 